Kobojsarna - Sång om ingenting
patience
klockan är snart fem på morgonen och jag är fortfarande vaken. Är trött känner jag mig men min kropp och mitt huvud kan inte slappna av, ligger bara och vrider och vänder på mig.
Jag tror saknaden efter Chrille kan ha något med det att göra, jag vet inte, men det känns lite så iaf. Allt känns så himla osäkert nu för tiden, vet inte när vi kommer ses igen, jag hatar det, hatar det verkligen. Vem vet? Vi kanske inte kommer ses mer i år, så mycket som vi båda jobbar. Ärligt talat så krossar avståndet snart mitt hjärta. Vill hitta någon lösning på detta problem, ja, jag tycker att det är ett stort problem att inte kunna ses när man vill, det tär faktiskt lite på förhållandet, när jag inte får den närhet jag behöver, vet inte om det är så för alla, men jag pratar för min egen del. Är det värt att riskera förhållandet pga av att ha det på distans? Nej, jag tycker inte det. Vill göra något åt det, men vad? *suck* Ibland känns det så meningslöst att man nästan är redo att ge upp. Jag hade en lösning på problemet förut, men det sket sig, och nu vågar jag inte ta upp det igen.
God natt.
Cause I can't fake
And I can't hate
But it's my heart that's about to break
You're all I need
I'm on my knees
Watch me bleed
Would you listen please
I give in
I breathe out
I want you
There's no doubt
I freak out
I'm left out
Without you
I'm without
I'm crossed out
I'm kicked out
I cry out
I reach out Don't walk away
8 kommentarer:
Distansförhållanden suger purjolök, jag vet! det längsta jag orkade var 9 månader, sen funkade det inte trots att vi båda älskade varandra. :[ Det tär så fruktansvärt mycket att inte kunna träffas när man vill. Kan Christian inte söka jobb i Eskilstuna?
anna: jag vet inte,han sa förut att han skulle göra det, men nu vet jag inte längre. Jag skulle kunna ge upp allt jag har här hemma, jobb, lägenhet , hela skiten för att få vara med honom. vi får väl se hur det blir och hur länge jag pallar med detta.
Kan inte du flytta dit då? Jag menar, det verkar som om du är lite mer engagerad i det hela och då är det du som lider. Det känns inte rättvist. :[
Anna: Jag skulle kunna flytta imorron, jag skulle aldrig tveka, men det känns inte som han vill ha mig i samma stad, la ju fram det förslaget förut, och då vände han bara på det hela och sa att han skulle söka lägenhet här, men sen rann allt ut i sanden, men jag har hela tiden haft idén i tanken att flytta ner, jag tror jag är mer villig att ge upp allt jag har här, än vad han är.
Egentligen ska man inte ge ultimatum, men det känns nästan som att du måste göra det snart, Elin. Det är ju ingen idé att hålla på såhär när du mår dåligt av det. Antingen flyttar du eller så flyttar han. Du måste se till att prata med honom så att han förstår att du mår riktigt dåligt av avståndet.
Anna: Nej, jag vill verkligen heller ge ett ultimatum, vill inte skrämma iväg honom, men ändå så måste jag få honom att fatta att jag verkligen mår dåligt av detta, men jag försöker ända hela tiden ge ett sken av att allt är bra. och att jag är glad hela tiden, men jag vet inte hur länge jag orkar hålla uppe den fasaden.
Drar mig för att ta ett seriöst snack med honom, jag är feg, jag vet, men det kanske är dags för det snart.
Det kommer ordna sig. Det gör det alltid! Upp med hakan bara. :)
Det är klart det gör. :)
Allt känns mycket bättre nu än vad det gjorde i helgen, jag vet att det kommer en dag då allt ordnar sig. Jag kan hålla ut :-D
Skicka en kommentar